Det är dags nu... ett inlägg om träning

Alla som känner mig vet att jag är en väldigt aktiv människa, jag älskar nästan all form av träning och gillar att ta hand om min kropp, svettas, känna mig duktig och känna mig helt slut efter ett bra träningspass. Alltså visst gymträning kanske inte är det roligaste, men när man börjar se resultaten känns det helt klart värt alla timmar man spenderar på gymmet. Jag har varit idrottsligt aktiv så länge jag kan minnas, med många år av gymnastik, lite hockey och en hel del innebandy. och nu då de senaste 2,5 åren aktiv på gymmet. 

Före jag träffade Toffe tränade jag 5-7 ggr/vecka på gymmet, och resultat fick jag, med en viktnedgång på 10 kg på ett år (nu ska ju tilläggas att jag byggde muskler oxå, därför inte så många kilo bort) och nästan 12 cm i midjemått. Sen gick jag ner till 3 ggr/vecka, höll min nya vikt och kropp och mådde allmänt bra.

men nu har jag som alla vet varit m er eller mindre sjukskriven sedan mars i år, vilket gör att träningen näst intill fallit bort helt från mars-augusti med undantag för några få joggingrundor och promenader. Jag har befunnit mig i ett svårt träningshål, mått dåligt rent utsagt och bara sett hur min kropp förfallit, jag ligger fortfarande inom min "trivselvikt" men i övre kant så att säga. Viktnedgång är verkligen inte mitt prio ett, men snygga till kroppen lite och börja må bra med hur jag ser ut igen, sjukskrivning + samboliv (sambokilon) har tagit ut sin rätt.

men idag sätter jag ner foten, dags att ta tag i detta igen nu, så idag skrev avtal om 1 år på Avancia igen. Jag mår bra av att träna, jag tänker börja med tre dagar i veckan (rehab nu första månaderna, men på samma gång lägga till lite annat oxå, kondition/förbränning, ben, rygg och mage) Tänker passa mig lite med biceps/triceps tills jag får grönt ljus av fysioterapeuten att försiktigt börja med sånt oxå.

Jag måste ärligt säga att i september när jag gick med i Noll koll kom  min träningslust tillbaka, jag har hittat tillbaka till viljan och orken att träna igen, och jag börjar sakta men säkert ta mig upp ur detta svarta träningshål. 

Jag är tillbaka, kanske inte lika stark som tidigare, men jag jobbar mig ditåt, jag ska ta mig tillbaka till när jag mår som bäst! Jag vill ha tillbaka min kropp jag hade för 1,5 år sen när jag var som mest "vältränad" inte så mycket synliga muskler, men jag kände mig stark, och jag trivdes med hur jag såg ut. Nu, not so much.

Nu kör vi! (förhoppningsvis börjar jag få Toffe med mig oxå, ett sätt för oss att umgås, annars får jag fara själv med sällskap av min iPod. Hur det är blir, nu finns det ingen återvändo, dags att må bra igen!