25 timmar och fortfarande ingen Yoshi. Jag saknar honom så det gör ont i mig. "det är bara en katt" kanske nån säger,men för oss är det mer än det, han är en familjemedlem! och nu tycker jag han ska komma hem, ha hört i syne flera flera ggr, att nån krafsar/jamar utanför dörren, men känner mig lika lurad varje gång jag öppnar dörren och det är ingen där.
Idag ha jag lagt lappar i våra närmaste grannars postlådor, att Y är borta och om dom ska höra av sig om dom ser honom, och ifall han blivit instängd/insläppt nånstans? Kanske lite väl tidigt, är ju bara ett dygn, men han är så liten och vi saknar honom så mycket!
Nu väntar jag hem sambon så vi får äta middag, kurrar i magen och ha försökt stilla min hunger med lite godis, men det blev nästans bara värre av det.
ska brygga lite kaffe, trött tjej och minihuvudvärk som jag tror beror på hunger och att det är dags för koffein.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar